In memory

I måndags kväll så åkte min mamma, pappa och Jill med Flisan (familjens hund) till vetrenären för hon hade varit trött och seg de senaste dagarna.
Flisan var 13 år gammal och  hon hade levt ett långt och lyckligt hundliv men vetrenären gav rådet att avsluta det nu för hennes eget bästa så dom lät henne somna in...
Flisan var en liten men tuff hund som styrde och ställde, hon var envis som en terrier och gillade inte andra hundar och barn så värst mycket... jag brukade säga att hon inte var en hund utan ett litet djur bara :) Hon hade sina små skavanker och även sina ljusa stunder och hon bjöd på många skratt.
Jag kommer att sakna den lilla rävngen, valpen, råttan, korven, flisen och husses lilla mascot..

Hon var valpig i sitt sätt och älskade att leka med sina leksaker, detta foto är taget Påsken 2009.
Niilo kommer att sakna dig men jag tror att du njuter av lugnet i hundhimlen...

Kommentarer
Postat av: Mamma

Så bra du skrivit om vår egen speciella lilla kämpe. För visst var hon en riktig kämpe in i det sista, som hängde med på allt i vått och torrt så liten hon var. Alla fjällvandringar, skidturer och långpromenader som hon med en terriers envishet hängde med på (eller var tvungen att kämpa på med?)Men sen hade hon sina andra stunder av lycka med att bada och simma efter pinnar, ligga och lapa sol i solskottet utanför garaget (och hundar som inte ens gillar sol)och chilla på puffen, ett av det senaste njutningsögonblicken. Men också att åka cykelkorg tillsammans med stormatte - det var så mysigt, Högt satt man vilket medförde att man hade totalkontroll! Tänk när alla grannar engagerade sig sent en fredag kväll i november 1996 för att leta efter en förrymd hundvalp. Det kallar jag drama. Eller när hon rymde på fälten i Fredrikslund för att skälla på bilarna, tur för henne att det var jättelerigt så inte husse hann i fatt innan hon var nere vid vägen och bilar stannade och fångade upp henne. Husse hade gjort sig olycklig på henne om det inte funnits andra i närheten. Lerigare Flisa eller Husse har jag aldrig sett sedan dess. Åh det finns så många historier och ögonblick med lillkämpen Flisan som var så speciell och det blir så tomt så plötsligt, fast man vet att det här var ändå det bästa för henne. Flisan lämnade ett avtryck i både själ och hjärta som ingen annan och på något sätt så blev hon aldrig en "vuxen" hund (om hon nu någonsin var en hund..) med alla sina egenheter och glädjen att leka med sina små leksaker även fast man hunnit fylla 13 hundår!

2009-07-03 @ 20:52:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0